I mina studier i arbetsvetenskap har vi under höstterminen läst en bok av Moss Kanter som handlar om kvinnors roll i mansdominerade yrken. Bland annat tar boken upp att kvinnor i mandsominerade yrken kan känna sig ensamma och ouppmärksammade bland många män.
Nyligen träffade jag en gammal klasskamrat på krogen som läst till förskollärare. Han hade under en längre tid jobbat som ensam man på ett dagis.
Nyligen kom det en till manlig kollega till arbetsplatsen. Min fd klasskamrat uttryckte att det var ”kanonskönt att det hade kommit in en annan kille i gruppen”.
Kan det med andra ord vara så att teorin också gäller omvänt att män på kvinndominerade arbetsplatser också ka känna sig ensamma och osedda?
Om vi antar att kvinnor och män socialiseras in i olika könroller så borde det ju ocks å leda till olika preferenser och därmed till att män och kvinnor pratar om olika saker på en
kafferast på en arbetsplats. Kan det tänkas att män på dagis hellre vill prata om bilar och fotboll än relationer och barn?
Varför finns det så lite forskning på området män i kvinnodomierade yrken?
Jag anser att det är dags för den feminstiska intelligentian att även börja studera denna aspekt
Med anledning av följande anser jag:
*Att man forskar mer om män i kvinnodominerade yrkens uppleveser och använder dessa rön för att locka fler män till kvinnodomierade verksamhet och på så sätt uppnå en jämnare könsfördelning.
Läs även andra bloggares åsikter om män, kvinnor, mansdominerade, kivnnodominerade, yrken, jämställdhet, könsfördelning
Siter där du kan hitta andra bloggar om t.ex. politik:
RSS från nybloggat.se
blogger.se
knuff.se
www.blogglistan.se
www.bloggportalen.se
februari 1, 2008 kl 12:11 f m
Jag studerade till förskollärare och började jobba på dagis 1980. Det var bra till att börja med, men så småningom blev jag som nästan ende man där, mer och mer isolerad. Jag vet inte varför. Med barnen gick det bra, med föräldrarna lika bra, med stadsdelsförvaltningledningen, inga problem. Men den övriga kvinnliga personalen var inte särskilt snälla mot mig, de mobbade mig till den milda grad! Ett exempel: Alla kvinnor blev firade på alla sina födelsedagar, även ojämna år, men då jag fyllde 40 år, (För gammal?) hördes inte ett knäpp! Jag orkade så småningom inte vara kvar utan slutade. Kvinnorna vann! Jag ångrar inget, men det skulle ha varit en nystart i ett drömyrke för mig, men det blev inget av det. Det var mycket ensamt jobb med underbara barn och de kvinnor som jag kom överens med blev mobbade de också och slutade de med. !
februari 5, 2008 kl 12:55 e m
Intressant att du kommentar min blogg Bo! Med andra ord verkar det som att hyptoesen at även män i kvinnodominerade yrken kan känna sig osedda eller mobbade. Kanske bheöver kommunens personalavdelningar jobba mer med bemötande av män på kvinnodominerade arbetsplatser. Hoppas du hittar ett yrke där du trivs.
Hälsningar Rikard
februari 6, 2008 kl 8:32 e m
Ja, jag tog plats som kommunens reparatör och hantverkare. Eftersom jag kom från hantverksjobb innan jag försökte sadla om, så passade det bra. Då jobbade jag som ambulerande hantverkare mellan dagisar, fritisar och andra verksamheter inom stadsdelsförvaltningen. Där kom jag i kontakt med alla sorters människor, även barn, som jag alltid lät vara med då jag lagade något på dagis. jag ville arr de skulle lära sig att saker inte lagade sig själv, utan att det måste vara någon som jobbar med det, för att det skulle bligjort. (Lite pedagogiksnack bara!) På så sätt jobbade jag ändå på dagis utan att behöva utsätta mig för fröknarnas förakt. Nu är jag pensionär och har lagt allt detta bakom mig, men jag önskar alla män som jobbar på dagis ett jättelyckatill och stå på Er, Ni är minst lika mycket värda som kvinnorna! MVH bosse Halvarsson.
april 17, 2008 kl 11:25 f m
Kul att du hittade ett yrke där du trivdes!
Hälsningar Rikard